09:00

Dina ord skar som krossat glad över min sköra hud,
och hur mycket jag än försökte så läkte aldrig såren.
Det blev istället fula ärr som fanns kvar hur mycket jag än försökte ta bort dem.
Och dina ord stannade kvar som ett eko från ingenstans.

Jag ville bara vara lycklig över att finnas till,
då du slog sönder allt som stod i din väg.
& jag vågade inte ens andas, i rädsla för att förstöra det som var vår sista stund.

Jag trodde att jag såg allting med klar blick,
men det visade sig istället att jag var för blind för att se.
Jag förlorade dig, mitt bland alla miljoner drömmar...